okej...okej....jag uppdaterar väl då...!

Har funderat länge på att uppdatera min blogg men har liksom inte fått tummen ur munnen riktigt till att göra det...men så idag kände jag "nä nu jäklar!" Dax för en kort uppdatering!

Det onda i ryggen var "bara" en kota som satt snett och efter lite hjälp av mannen fick vi den till att hoppa rätt och det onda försvann!

Huset är sålt och vi är inflyttade i det nya! Allt gick som en dans när det väl var klart och vi stortrivs i vårt nya hem!! Förvisso är det en del vi borde göra men det kommer tids nog!

Jag har fyllt 30 och är inte längre ung och dum....utan bara dum! Att vara 30 innebär att jag är närmre 40 än 20 det ger mig liiite ångest men än så länge känner jag mig inte gammal!
Hade fest här hemma i lördags som blev jätte-lyckad! Bjöd på Italiensk buff'e och Italienskt vin. Fick många fina presenter av nära och kära och jag var supernöjd med hela kalaset!

Nu ska jag återgå till verkligheten....Elias har börjat dagis igen efter 10 veckors sommarlov och jag har drygt 3 veckor kvar av min mamma-ledighet sen tar mannen över....vilket innebär att jag måste sätta mig och söka jobb!!! Vill inte! Vill vara hemma med min tös alltid! men men dröm är en sak verklighet en annan...så dax att klicka in på ams hemsida!

Din placering i kön är nummer...

Har sen en tid tillbaka vansinnigt ont i ryggen! Sitter just nu i telefonkö till Vårdcentralen för nu orkar jag inte med det mer...misstänker sträckning eller inflammation så jag måste till doktorn!

Va visserligen på vårdcentralen för en vecka sedan och tog en massa blodprover pga att jag i snart 30 års tid gått med ständig värk i kroppen! Varit på en del utredningar när jag var yngre men har alltid fått svaret att jag är för ung för en diagnos! Denna gången sa doktorn att allt tyder på att jag har fibromyalgi men att de inte är så glada för att sätta den diagnosen...så vi får väl börja utesluta andra sjukdomar först! sen inget! Doktorn skulle ringt mig igår men glömde väl bort mig eller nått! Känner mig skitgnällig men jag HAR ont!

Dagens inköp

Idag har jag varit och inhandlat denna fina lilla manick! En helt ljuvlig liten ipod!

Tok-länge sen jag skrev....är jätte-duktig på att varje dag läsa andras bloggar men "hinner" aldrig sätta mig ner och skriva lite i min egen....sen måste jag vara på skrivhumör också...

jaja..en massa har hänt sen sist och framför allt så har mannen min nu ÄNTLIGEN börjat sitt nya jobb!! Måndag-fredag 8-4 kan det bli bättre?? Underbart att ha honom hemma på kvällar och helgerna! Helgen som varit var den bästa på lääänge.... vi gjorde inget super-särskilt men att bara få ha honom här hos mig och barnen var ljuvligt! I lördags käkade vi ostbricka och drack vin och kollade på fotboll...och hade...ja...bara mysigt!

Huset vårt är fortfarande inte sålt men det verkar som om det är något på gång, har haft tre visningar nu och två par är intresserade så jag håller tummar och tår!

Lill-tösen har börjat klappa och vinka och snart snart så kryper hon. Helt underbart att se denna utvecklingen....börjar få lite ångest, tycker det går för fort och snart är mamma-ledigheten slut och det är dax för dagis!! :( Satt och tittade på lit sånt som vi filmat nät Elias var liten och då fick jag nästan kramp i magen när jag påmindes om hur liten han har varit och hur stor han är nu...och så fort allt gått och att Bella snart också är så stor och att jag börjar bli gammal och snart kommer bli farmor och mormor och bli skröpplig och kanske bli glömsk och inte minnas allt det fina i livet som man varit med om!!! ÅNGEST!

Lill-tösen i sin fina TBS-klänning

Underbar Mors-Dag!

Tack för en underbar mors-dag! Idag har det verkligen varit min dag, mannen min har fixat allt!
Frukost ute på altanen och en jättefin bukett blommor från barnen. Vila på eftermiddan när det var som varmast och jag höll på att dö, mannen tog barnen....och sen en god grillmiddag på kvällen!
Efetr att barnen var nattade tog vi ett gemensamt härligt bad och jag blev intvålad och tvättad av mannen...guuud va skön dag jag har fått idag, Tack Andreas! Nu ska vi krypa ner i sängen och mysa med Henrik Schyffert....bilder kommer senare! (inte på Henrik utan på mina fina blommor som jag fick)

Counting all the assholes in the room Well I'm definitely not alone

Har nog drabbats av skrivkramp eller nått....suttit i flera dagar och stirrat på datorn men inte vetat vad jag ska skriva riktigt. Egentligen är huvudet fullt av funderingar och mitt hjärta bär på mycket som vill ut men inget av det passar sig för en blogg!

Jag brukar kalla detta tillstånd för "det svarta hålet" och så fort jag krupit upp härifrån ska jag skriva igen...men tills dess - ha tålamod!

Avslutar mitt korta, fullkomligt ointressanta inlägg med ett par rader ur Volbeat's underbara - still counting:
Well maybe you think your lie is safe

But I read you like a letter, yeah like a letter
Your charm do not evens the pain
it feeds me with rage, and you do it again

Grattis mitt älskade barn!

Min älskade Elias, idag fyller du fem år! Tänk va du har blivit stor och va tiden har gått fort.
När man är fem år kan man göra många saker själv, du kan stå och gå, du kan springa och äta. Du kan prata och skratta och skrika och bråka. Du kan klä på dig själv och torka dig när du varit på toaletten. Du kan cykla utan stöd och du kan rita jätte-fina teckningar! Men för fem år sen kunde du nästan ingenting!

Idag är det din stora dag mitt barn, men det är inte bara en stor dag för dig utan även för mig! För fem år sen låg jag på sjukhuset och vi kämpade tillsammans du och jag med din pappa vid vår sida för att du skulle komma ut och få se dagens ljus. Vi kämpade och jag längtade och jag minns än den stunden när barnmorskan la upp dig på mitt bröst och jag för första gången fick se dig! Du vackra varelse, jag blev förälskad från första stund och du kommer för alltid att vara den finaste pojke mina ögon någonsin sett!

Du är en speciell liten pojke du Elias, men en vilja och en glöd som ingen ska få ta i från dig. Du är envis och bestämd, självsäker och rolig. Du är en mycket klok pojke som vet vad du vill och tar reda på sånt du inte vet och kan, fortsätt vara så! Ibland suger du musten ur mig med alla dina frågor och ibland vet jag inte vad jag ska svara, ibland nöjer du dig inte med enkla svar. Du är väldigt framåt, och ibland hinner jag inte med. Ibland glömmer jag bort att du bara är fem år och ibland önskar jag att du va bebis igen!

Jag vet att jag skäller på dig ibland och tro mig - det är det värsta jag vet! Jag hatar att se dig ledsen och det gör ont i mig när du är rädd. Jag blir rädd när du slår dig och jag saknar dig tok-mycket när du inte är hemma!
Du är min lille prins!

Det gosigaste jag vet är när du kryper upp i min säng på natten och lägger dig i min famn, att få en kram av dig och få höra dig säga att du älskar mig! För jag älskar ju dig! Jag kommer alltid älska dig hela mitt liv kommer jag att älska dig!

I dag fyller du år...fem år...snart är du en riktigt stor kille, som ska börja skolan, träffa nya människor och lära dig nya saker. Kanske träffa en flicka som du kommer tycka mycket om och vilja pussa och krama. Snart kommer du stöta på riktiga motgångar och bli ledsen. Du kommer kanske bråka med dina vänner och få ovänner! Men Elias, det hör till livet, och mamma finns alltid här för dig när du behöver det! Kanske behöver du lite vägledning och jag ska göra mitt bästa för att leda dig rätt, kanske behöver du en kram och få höra att det ordnar sig, kanske behöver du en puss på pannan...då finns jag här... min store, fine prins!

Nä, nu får det fan vara nog!

Är så jävla trött på att slå på tv:n för att kolla nyheterna och mötas av nya bränder och stenkastning på Rosengård! Jävla ungar...va fan vill dom åstadkomma med att elda och kasta sten? Få bättre status i samhället eller? Få respekt? Känna sig coola?? Spelar ingen roll vilken nationalitet som sysslar med detta fritidsintresse, jag tycker det är löjligt och det koster samhället pengar! Pengar som vi skattebetalare får punga ut!! NU RÄCKER DET!

Uppenbarligen ska nu brankåren i Malmö börja köra ut till Skolan i Rosengård varje dag för att informera barn och ungdomar om varför de rycker ut på larm och vad de är de gör när de släcker bränder och att det försvårar deras arbete när de får stenar kastade på sig....men allvar? ska det verkligen behövas....hur mycket resurser krävs inte för att ha ett par brandmän stationerade på skolan dag ut och dag in!!

En kille som blev intervjuvad av TV4:s morgonnyheter hade till och med "förnuft" nog att yttra sig om situationen och menade (om jag förstod det rätt) att han tyckte det va bra att brandkåren va på skolan och informerade eftersom att brandmännen sällan har tid att prata när de släcker bränder, och att de nu fick en möjlighet att se dessa brandmän utan masker för ansiktet vilket visade att de också var människor och man kanske inte ska kasta sten på dem! Men jösses...gick det inte att räkna ut ändå!!!?

Nä, mitt förslag är att nästa gång en anlagd brand brinner på Rosengård, så kan dom få en kanna vatten och försöka släcka branden själva...sen kan vi som betalar skatt stå och kasta sten på dom! För fan liksom, låt det brinna!

Tragiskt att varken brandkår, polis eller ambulans kan utföra sitt arbete utan att bli utsatta för hot och våld! Och till råga på allt ska polisen utredas för dåligt uppförande...

Vilken vecka!!

Har haft fullt upp varje dag denna veckan och inte haft en endaste möjlighet att ens skriva ner ett par rader, så här kommer en sammanfattning av den gångna veckan i mitt liv...

Andreas var ledig helgen 2-3 maj och den inleddes med att röja i buskar rabatter och dylikt på gården tillsammans med alla grannarna, och avslutades med att han söndagkväll mer eller mindre akut fick köra till Kävlinge och hämta vår kompis dotter som var ensam hemma och inte mådde så bra. Veckan fortsatte med att flickan som är 18 år fick stanna här tills hennes föräldrar kom hem igen efter en resa till England...vilket innebar att hon var här till fredag. hur kul som helst att få känna på hur det kan kännas att vara tonårsförälder! Du är välkommen tillbaka när du vill E!!

Veckan har också innefattat sjukdomar...Elias har haft krupp, Andreas är kanonförkyld och har ont i halsen och isabelle är förkyld och har haft feber...vilket har inneburit många sömnlösa nätter för mig som lyckats hålla mig frisk!

Dessutom har vi haft två visningar på huset så jag har fått städa som en dåre...men bara ett bud än så länge och det är för lågt tycker vi. Vi har också varit och besiktigat huset som vi ska köpa och fick glada besked...inga större anmärkningar på det!

I går kväll hade Andreas och hans band The Borderline Saints spelning på KB i Malmö, final i Emergenza fesivalen som är en tävling där vinnaren efter sverigefinal och europafinal vinner en turn'e i USA + skivkontrakt...så nerverna var utanpå kroppen igår innan de gick på scenen för att sen bara känna....flopp! Det gick inte särskilt bra för dom och det råkade bli en del tabbar och missar...så besvikelse...men dom hade kul och vi hade kul!

Så, nu sitter jag här...Bella sover sin middagslur och jag väntar på att mina svärföräldrar ska få tummarna loss ur ..... och höra av sig så jag vet när jag får min son tillbaka som varit hos dom över natten...saknar ju honom!!

Ja det var ungefär hur min vecka har sett ut....resultat: jag är skit-trött, har ont överallt, saknar min man som jag knappt fått träffa och mysa med och jag har blivit en vecka äldre!

Arbetslös?....nä, inte jag inte!

Funderar du på att bli mamma....
Att vara mamma är något av det bästa som finns, först går du igenom ca 40 veckors graviditet med illamående, viktuppgång, och foglossning. Huden kring mage, lår och rumpa kommer troligtvis att töjas ut till brisningsgräns men det får du lära dig att leva med. Dessutom drabbas du av kronisk trötthet. Efter det får du känna på vad riktig smärta är...dvs förlossning! Eventuellt spricker ditt underliv och du måste sys, efter det går du med smärta och har svårigheter att tömma blåsa och tarm.
När du sen äntligen har det lilla kntyet i din famn kommer du så småningom undra varför barnets far egentligen klippte navelsträngen...eftersom barnet kommer vara så knutet till dig och dina bröst så du kommer att känna dig som en kossa med mjölk som sprutar åt både höger och vänster. De första månaderna kommer du undra "när ska jag få sova en hel natt igen?" Vi andra som redan är i branschen kan trösta dig med att det dröjer.

Arbetsuppgifter:
I huvudsak består arbetet i att ha ett enormt tålamod, överflöd av energi, och en massa kärlek. Du ska dessutom kunna organisera, motivera, reagera, planera, agera, uppmuntra, tillrättavisa, och vara pedagogiskt i ditt handlande och tal. Vårdat språk är ett krav, liksom ett ständigt leende på läpparna. I dina arbetsuppgifter ingår även hushållsarbete såsom: städa, dammsuga, moppa, damma, tvätta, vika, stryka, laga mat, diska, laga mat igen, bädda, sopa, plocka undan, vattna blommor, skriva inköpslistor och matlistor, handla, kasta sopor, och betala räkningar.

Kvalifikationer:
Ingen utbildning krävs för detta arbete, du ska som kvinna kunna detta ändå. Du ska också vara expert på ledarskap och långtidsplanering. Ett gott minne är nästintill ett krav om du inte vill springa runt med post-it lappar i pannan dygnet runt. Du bör vara demokratisk och rättvis men framförallt snäll, rolig, och glad! Du får gärna vara kreativ och påhittig! Och du bör ha lite sjukvårdkunskap och kunna ta hand om vanliga åkommor och skukdomar. Ord och meningar som Nej, Vänta, du får inte..., jag orkar inte... osv. bör ej förekomma. Du ska ockå kunna skapa ett bra fungerande nätverk med dagis, BVC, och andra föräldrar.

Arbetstider och lön:
Dygnet-runt-arbete dvs. 24-timmars arbetspass med sovande jour.
Lön = skratt, gråt, skrik, kräk, massa pussar och massa kramar...och ett eller flera underbara barn

Varaktighet
Tillsvidare. Uppsägningstid...FINNS INTE! Arbetet är på heltid tills den dag du dör!

Detta jobb är tillgängligt för de flesta kvinnor och är det bästa, roligast men svåraste arbete man kan ha!

Om jag får se din så får du se min...

Fick höra igår att jag va dålig på att uppdatera min blogg...vad var det jag sa! Jag kommer att glömma bort den....men nu gör jag ett nytt försök.

Har de senaste dagarna känts som att det bor ett monster inom mig. Känner ilska och aggression mot vissa personer. Jag vet att man inte kan hjälpa att man blev som man blev men kan inte sluta undra "hur faaan kan en människa bara bli så knäpp?" men då tröstar jag mig själv med tanken på att det finns en tanke bakom varför det finns isoleringsrum och bältesrum på jobbet! Tänk om jag kunnat ta dit dom där.....

Andreas har jobbat hela helgen och jag har i vanlig ordning varit ensam med barnen och försökt roa dem så gott jag kunnat. Tackar gud för det fina vädret vilket har gjort att vi åtminstånde kunnat vara ute. I lördags va vi en sväng hemma hos våra käraste vänner "Klanen Applehoff" och grillade och hade kul....Elias och lilltösen Applehoff va ute och lekte mamma-pappa-barn-lagar-mat och strax innan hemfärd hittade vi bevis på deras lek.....en stupränna i trädgården full av gammalt hundbajs! HAHA...ja kul hade dom i alla fall!

I går va jag och min kära moder på Skåneplantor, nu när solen tittat fram börjar det ju naturligtvis att klia i mins gröna fingrar så lite blomster till trädgården blev det. Bla köpte jag en fin lite Edelweiss till min älskade man...varför undrar du...jo, min mans stora intresse här i livet (förutom musik) är ju som känt Andra Världskriget och under Andra Världskriget ansågs det, för soldater ur tyska "Wehrmacht" bergsjägaravdelningar, vara ett tecken på duglighet att ha klättrat upp och plockat en edelweissblomma som senare fästes i uniformsjackan. Blomman har både före och efter andra världskriget använts som militär symbol för förband verkande i Alperna. (För övrigt så har det intresset smittat av sig på mig)

Idag är mannen min ledig och då har vi en massa ärenden som måste uträttas innan han ska krypa ner i källaren i kväll och repa med sitt band...bla ska vi köpa en ny cykel till Elias eftersom jag lovat honom att han skulle få en ny cykel efter att han slutat använda napp och det har han. Men så insåg jag att han inte kan cykla själv så jag satte upp ett nytt mål....när du kan cykla utan stödhjul får du en ny cykel...och nu han mammas förr så lille påg blivit stor kille och cyklar själv så det innebär Ny Cykel!!

Fotografering avklarad!

Idag var som sagt fotografen här och plåtade och bilderna såg ut till att bli riktigt najs. Nästa steg i ledet är att huset ska ut på hemnet och förhoppningsvis säjlas till ett riktigt bra pris. Och himla nöjd är jag för jag hann att fixa klart i förråden och källaren!!

förrådet som jag städat helt själv!!

För övrigt så kan jag tala om att jag inte längre känner mig som (min fine son brukar kalla mig) Häxan Surtant längre. Jag och min älskling har haft en underbart mysig dag tillsammans trots att hela förmiddagen gick åt att städa huset. Vi hämtade sonen tillsammans på dagis och sen satt vi hela familjen ute i solen och fikade och göttade oss. Han ska jobba hela helgen så vi behövde verkligen denna dagen till att bara göra ingenting! Och medan jag fixade midda'n så va pappa och son ute på gröningen och spelade fotboll...lite kul såg det visserligen ut när Elias skulle försöka lära sig att nicka bollen!!

Min fine pojke!! Älskar dig!

En annan rolig sak som hänt är att Andreas fått erbjudande om att börja jobba för vårdförbundet på heltid i tre månader! Supernajs eftersom det innebär 8-16 jobb måndag till fredag, vilket är en enorm skillnad mot hans nuvarande arbetstider som är oregelbundna och obekväma. Himla kul för hans skull ockå för det måste ju innebära att vårdförbundet är nöjda med hans insats som facklig representant på jobbet! Grattis till dig min pelle plutt!

Du vet att det är en dålig dag när...

...din man väcker dig kl 06.30 och frågar om du sett hans snus och lyckas samtidigt väcka resten av familjen också!

Idag är en sån där speciell dag då jag hatar allt och alla! En dålig dag helt enkelt. Och till råga på allt så har jag inte lyckats rensa klart i källaren och fotografen som ska fota huset inför försäljningen kommer i morgon. Det känns just nu som om jag kommer behöva vara uppe hela natten och städa! Vilket i sin tur kommer låta så att jag stör våra redan kinkiga grannar! Fy fan va det ska bli skönt att flytta härifrån, till något eget!

Inte nog med att jag har all jävla städning att ta itu med så har min dotter börjat lägga till med en ful ovana...gnälla dygnet runt så länge man inte bär på henne eller roar henne på annat sätt. Kan för fasiken inte ens gå på toaletten utan att hon skriker! Vilket å andra sidan inte är någonting jämfört med sonen...ja han är en typ för sig själv den...klagomål från grannarna om hans uppförande och beteende jäntemot andra barn och vuxna! Känner mig som världens sämsta mamma!

Och mannen min....ja han får skulden för allt just nu...måste ju skylla på nån och då råkar det bli på den som står en närmst! I stället för att söka stöd och tröst av honom så stöter jag bort honom och sitter och surar i ett hörn för mig själv!

Tänk om jag bara hade kunnat gräva ner mig ett tag och komma upp när allt är bra igen!

Operation STOR-städning!

Hela dan får, hon arbeta,
hon får jobba,
hon får streta,
putsa, diska, tvätta, damma,
varje dag är det detsamma...

Ja, eftersom vi har planer på att köpa nytt hus gäller det ju då att sälja det vi har också. Vilket innebär att det ska tas bilder på vårt boende och främmande människor ska komma hit och titta och granska...och inför detta väcks ju då genast min pedantiska ådra till liv och ALLT ska städas, rensas och fixas! Det stora problemet är ju bara det att vi har över-mycket med saker ÖVERALLT! Hur jag än vred och vände mig idag när jag påbörjade min städning så var där saker...saker som jag inte vet var jag ska göra av men vägrar göra mig av med. Så jag gick en trappa ner till källaren i stället och försökte mig på att resa upp och stuva om i ett av våra TRE förråd...efter att ha samlat i hop tre flyttkartonger med skor och ett tjugotal jackor som jag knappt visste att vi hade och en massa kläder som barnen växt ur, gav jag även upp det projektet och inser nu att här ser ju för fan ännu värre ut nu än innan jag började...

Välkommen till bloggens värld....

Efter en del förfrågningar så har jag gett mig och startat en blogg...jag anser mig själv inte vara en bloggare men jag ger det ett försök och glömmer jag bort att skriva så får jag ha en spark på smalbenet!

Inser så här i teknikens vardag att man lättast håller "kontakten" med sina vänner med hjälp av bloggen....ta min goda vän J som ett lysande exempel...vi bor i samma lilla by, vi är båda mammalediga, våra döttrar är nästan i samma ålder, men vi träffas typ aldrig....men eftersom jag läser hennes blogg med jämna mellanrum så håller jag mig också uppdaterad i hennes liv!

Hur som helst...jag är mamma till två underbara små busungar, Elias som snart är 5 år och lilla Bella som är 6 månader. Att vara mamma till dessa två gryn är det bästaste, finaste, roligaste och jobbigaste jag någonsin gjort men det är värt varje sekund....jag brukar säga att det är världens svåraste jobb med världens bästa betalning!
Jag är inte bara mamma jag är tandläkare också.....nä, skämt åt sido det är jag inte alls det. Jag är däremot äkta maka, hustru eller fru (kalla mig va ni vill) men gift är jag med den finaste människan på jorden! Andreas är min man, min älskare, min bästa vän och den enda människa som kan få mig att skratta tills jag får ont i magen och gråta tills att tårarna tar slut... han är mitt allt!

Jag bor i en liten härlig by, har bott här hela mitt liv och kommer aldrig flytta härifrån. Jag trivs helt enkelt här i Staffanstorp. För tillfället bor jag med min familj i ett radhus men efter sommaren flyttar vi till egen villa, vilket vi ser fram emot!
Och som jag sa tidigare så är jag mammaledig med Bella just nu, i vanliga fall jobbar jag inom sluten psykiatrin som skötare..men blev olyckligt vis arbetslös under graviditeten...så efter min föräldraledighet är jag åter arbetssökande.

Nu vet ni lite om mig och varför jag är här!

see ya!